14 km smärta

Idag hade jag planerat in ett långpass på närmre 20 km men det gick lite åt helvete och passet slutade på 14 km istället. Passet började med att jag hade vårkänslor eller nått i det fina vädret och sprang de första tre kilometerna på under 12 minuter vilket är ett ganska så högt tempo för mig (speciellt när man ska springa långpass). Jag hade dessutom lyckats äta för nära passet och min mage är ganska så sur av sig så den gillade inte den hårda öppningen och svälde upp som en ballong och jag trodde att jag skulle vara tvungen att ta en kräkpaus. Efter 5 km hade allting lugnat ner sig lite och jag hade hittat ett bra och behagligt tempo och allt flöt bra upp till 8 km, då började jag få riktigt ont i mitt knä men kämpade vidare i två kilometer till. Så jag sprang milen på en timme vilket för mig är ett helt okej långpass tempo men efter det så gick det inte längre med mitt knä utan det blev halt/spring/gång de resterande 4 kilometerna hem, ett riktigt uselt pass! Nu sitter jag här i soffan och knarkar kortison- och värktabletter och hoppas på att det ska bli bättre tills på onsdag. Ni får hålla tummarna...

Bjuder på en dagens, kanske första och sista gången i bloggens historia